Tankar

Tankar...

Kan verkligen kalla mig själv en "periodmänniska" på gott och ont.

Jag kan gå runt o vara riktigt tjurig på en människa, kompis, någon som betyder mycket, jaa, iaf en person.. Ibland förtjänar dem det mer än andra ..

Bara jag får "tjura klart" .. Så kan det vända hur tvärt som helst..

Från och vara den mest irriterande människan till och vara en bland dem bästa..

Vill helst se det bästa i folk, men alla har vi svagheter.

Jag bygger upp hopp om en person, det blir pannkaka av alltihopa. Och jag tjurar ihop.

Det är typiskt mig det där.

Sanningen är den att , som vi har hört i alla skolår "Man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv" .. Jag är så fixerad på vad jag vill att andra ska göra för mig så jag glömmer bort o göra samma saker för andra jag bryr mig om.. Tyvärr..

Har en förmåga att inse vad det är jag har för sent..

Man får klaga.. Jag klagar väldigt mycket, o det har blivit extra mycket de senaste månaderna.

Kanske skulle göra ett tidigt nyårslöfte med mig själv, klaga mindre fixa till allt och faktiskt vara glad över det jag har. Säger inte att jag inte är det, för det är jag verkligen. Men kanske skulle uppskatta det mer!

Har faktiskt en hel bunt med människor som bryr sig om mig, och jag bryr mig om er. Ta åt er den som vill..

Kära ni , jag älskar er.